Svensk ordbok 2009, webbversion

komma vi´d verb kom kommit, pres. kommer komm·er1äv. fast sammansättn., sevidkomma 1 angå NollNN:s affärer kommer mig inte vidkomma ngn vidsedan 1479Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. koma vidher 2äv. fast sammansättn., sevidkomma 2 till­komma Nolldet kommer inte honom vid att döma an­dra människorkomma ngn vidsedan 1526Subst.:vidkommande