Svensk ordbok 2009, webbversion
verb kom kommit, pres. kommer
komm·er1äv. fast sammansättn., sevidkomma 1
angå
NollNN:s affärer kommer mig inte vidkomma ngn vidsedan 1479Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. koma vidher
2äv. fast sammansättn., sevidkomma 2
tillkomma
Nolldet kommer inte honom vid att döma andra människorkomma ngn vidsedan 1526Subst.:vidkommande